șÚÁÏłÔčÏÍű

Professor Tore Ellingsens tal:

Eders MajestÀter, Eders Kungliga Högheter, Àrade pristagare, mina damer och herrar,

”Den som Ă€r vĂ€ldigt stark mĂ„ste ocksĂ„ vara vĂ€ldigt snĂ€ll.” 

SĂ„ sĂ€ger Astrid Lindgren om huvudpersonen i bilderboken KĂ€nner du Pippi LĂ„ngstrump. Pippi har fĂ„ngat tvĂ„ tjuvar och fĂ„tt dem att grĂ„ta, men ger dem till avsked varsin guldpeng att köpa mat för.  
Astrid Lindgren var hoppfull och visionĂ€r, men inte naiv. Hon sĂ„g att inte alla makthavare Ă€r goda eller ens ansvarsfulla. I Mio min Mio har riddar Kato ett hjĂ€rta av sten – och mot ett hjĂ€rta av sten hjĂ€lper enkom det svĂ€rd som smitts i tusentals Ă„r.  

Vilket Ă€r dĂ„ det magiska svĂ€rd som kan skĂ€ra i sten? Det svĂ€rdet Ă€r lagen som skapar rikedom och rĂ€ttvisa.  

En gĂ„ng rĂ„dde den starkes rĂ€tt – lagen var hĂ€rskarens ord. Men sĂ„ smĂ„ningom har SuverĂ€nens dekret och infall, i land efter land, fĂ„tt ge plats för Parlamentets lagar och frivilliga avtal. SvĂ€rdet Ă€r vĂ„rt att gemensamt lyfta. NĂ€r den politiska makten Ă€r öppen för demokratisk tĂ€vlan Ă€r det vi tillsammans som bevakar och byter ut regeringar. Även nĂ€r vi rĂ„kar lyfta i otakt, som hĂ€r i Sverige under hösten, utför vĂ„rt gemensamma svĂ€rd sitt magiska verk utan att spilla en droppe blod.  
Men hur Ă€r det med den ekonomiska makten? Vem bevakar och byter ut bolagsĂ€garen? Ofta Ă€r svaret att det inte behövs nĂ„got svĂ€rd. Även bagaren med ett hjĂ€rta av sten sĂ€ljer gott bröd till skĂ€liga priser. För om brödet smakar illa, eller Ă€r för dyrt, blir bagaren utan kunder.  

Fast pĂ„ marknader som inte rymmer mer Ă€n ett eller ett fĂ„tal företag har kunderna ingen annan stans att gĂ„. DĂ€r behövs svĂ€rdet. De flesta lĂ€nder har myndigheter som reglerar transporter, post-och teleföretag, vattenverk, kraftnĂ€t och banker. De har ocksĂ„ myndigheter som bevakar att stora företag – till och med i bageribranschen – inte missbrukar sin makt. Man fĂ„r inte utestĂ€nga nya bagare, med bĂ€ttre recept, frĂ„n marknadsplatsen.   

Hur ska vi sporra mĂ€ktiga företag att handla i samhĂ€llets intresse? Ett gott regelverk mĂ„ste balansera mĂ„nga mĂ„l. Å ena sidan vill vi uppmuntra goda prestationer – Ă„ andra sidan vill vi inte spendera skattepengar i onödan. Å ena sidan vill vi beskatta övervinster – Ă„ andra sidan vill vi inte utplĂ„na vinster som gör att företaget kan överleva. Å ena sidan vill vi att vĂ€lskötta, produktiva företag ska fĂ„ vĂ€xa sig stora – Ă„ andra sidan vill vi inte att de gamla företag, som var bĂ€st igĂ„r, ska stĂ„ i vĂ€gen för de nya som kommer att vara bĂ€st imorgon.   

I generationer har vi funderat – och gĂ„tt bet – pĂ„ dessa frĂ„gor.   

Jean Tirole insĂ„g att vi behövde nya verktyg för att hitta svaren.  Med spelteorins hjĂ€lp har han visat hur vi kan förstĂ„ beteenden pĂ„ marknader med ett fĂ„tal aktörer – hur företagens beslut beror pĂ„ deras möjligheter att rationalisera, deras information, och deras möjligheter att teckna bindande avtal.  

Han har visat hur vi bör tygla naturliga monopol nĂ€r regleraren har mindre information Ă€n företaget.  Han har visat hur regleringsmyndigheter sjĂ€lva kan bli spelare, och hur reglerna bör styra Ă€ven dem.  Han har visat hur konkurrenslagar bör spegla egenheterna i varje enskild bransch – frĂ„n banker, via telekommunikationer, till sökmotorer och sociala nĂ€tverkstjĂ€nster.
 
Dear Professor Tirole. Once upon a time, we sought a magic sword that would cut through any stone.  Then, one day a new blacksmith arrived. He forged many swords, each of them stronger and more flexible than any we had seen before, and he showed us which sword cut which sort of stone. Finally, on each sword, he engraved Voltaire’s commandment:  Un grand pouvoir impose une lourde responsabilitĂ©. – With great power comes great responsibility.

You are that blacksmith.

It is an honor and a privilege for me to convey to you, on behalf of the Royal Swedish Academy of Sciences, our warmest congratulations.  May I now please ask you to step forward and receive your prize from the hands of His Majesty the King.