șÚÁÏłÔčÏÍű

Ledare i politiken fÄr allt mindre utrymme för reflektion, eftertanke och lÄngsiktighet

Att vara ledare och chef Ă€r pĂ„ mĂ„nga sĂ€tt utmanande. En grundlĂ€ggande svĂ„righet Ă€r att miljöer dĂ€r nĂ„gon ska leda ­andra och ta ansvar skiljer sig Ă„t – till exempel mellan samhĂ€llssektorer som den ideella, den offentliga och nĂ€ringslivet, mellan olika professioner, geografiskt och sĂ„ vidare. Ofta Ă€r skillnaderna betydande. Man kan tala om ledarskap ”hĂ€r och dĂ€r”, dĂ€r ledare behöver förstĂ„ det speciella i kontexten och situationen – inte minst i form av normer, förestĂ€llningar och regler – för att ledarskapet ska fungera. I den hĂ€r artikeln tittar vi nĂ€rmare pĂ„ förutsĂ€ttningarna för ledarskap i politiken och hur de förĂ€ndrats över tid. VĂ„r utgĂ„ngspunkt Ă€r Bengt Jacobssons kapitel ”Ledarskap inom politiken” frĂ„n 2009. Jacobsson behandlar insiktsfullt förutsĂ€ttningarna för det politiska ledarskapet och hur utmaningar kan hanteras. Texten har dock ett decennium pĂ„ nacken. Det Ă€r skrivet i en tid nĂ€r mobil­tele­foner huvudsakligen anvĂ€ndes för att ringa i och uttryck som sociala medier och Twitter var okĂ€nda för de allra flesta. Men Ă€ven annat har förĂ€ndrats, förĂ€ndringar vi vill hĂ€vda har stor betydelse för ledarskapet. VĂ„r jĂ€mförelse mellan dĂ„ och nu Ă€r förankrad i det politiska ledarskapets praktik och bygger pĂ„ de erfarenheter en av oss har av att nyligen ha varit partiledare.